Jag  har blivit jätteduktig  på att uppdatera här va? Vad jag kommer ihåg så kan jag ha bloggat en gång efter San Patrignano,Italien och för tillfället är jag i Österrike, Arena Nova och det är den sjätte oktober. Iallafall så var San Patrignano en väldigt trevlig tävling, hela rehab-grejen, människorna allting. Söndagnatt körde Gerfried till Österrike, för att därefter en kille som tidigare jobbade för honom körde från Österrike-Holland måndag natt. Bara för att tisdagnatt köra tillbaka till Österrike. Vi åkte med sju hästar varav en tillhörde Marie-Luise.

 

Vilket också kan tilläggas är att min mellangsslagstangent fungerar sämre än någonsin och jag håller på att få frispel för alla gånger som jag måste backa och korrigera. Väldigt irriterande.

 

Första tävlingen vi åkte till var Preding i Österrike. Överlastad lastbil, fem personer, sju hästar, trailer efter. Det regnade hela tiden, stallarna låg under vatten, det rann genom stallarna/boxarna. Yey sju boxar varenda morgon att mocka ut och få in nytt. Marie sprang runt och lekte större delen av tiden och jag hade sjukt mycket att göra nonstop. Samt att när man delar lastbilen med någon så kan man inte ens gå och lägga sig direkt när man är färdig utan man måste vara social! Iallafall så fick Wibo två vinster och en placering, han vann alltså unghästfinalen! Denicheur hade semester eftersom Wibo hoppade först i unghästklassen och hoppade super så behövde Big Nose inte hoppa. Zoltan hoppade inte så jättebra, Karli vann middletour finale och en placering till. Bleeker var inte så jättebra heller vad jag minns. Måndag eftermiddag körde vi vidare till Farrach. Vi fick privatbil eftersom den killen var tvungen att köra dit och Gerfried inte ville att vi skulle åka bak i lastbilen i onödan, men tolv timmar går fint från Holland till Österrike. J

 

Marie fick kanske en tillsägelse från Gerfried eller något, för det var värst vad hon hjälpte till denna veckan. De första två dagarna red vi ut på alla hästarna en lång runda i staden. Den här veckan var Wibo och Denicheur placerade någon gång var. Karli hoppade för ovanlighetens skulle ”the Big Tour” och ja inte så jättebra resultat. Zoltan var inte så jättevass denna veckan heller. Men 11th and Bleeker VANN Grand prix of Farrach!!!!! Jättefint och alla var så lyckliga. Till och med så att alla springer runt och ska pussa kinder med mig också. I vanliga fall ska vi komma hem så fort som möjligt  men nu. Jag gör Bleeker färdig, spolar, äter gräs (ja pappa fortfarande bara hästen som äter), putsar allting, packar, lindar benen och börjar ta ut till lastbilen innan de ens kommer tillbaka. Ja efterfest heter det väl! Sedan lastas det långsamt in i lastbilen innan vi påbörjar resan hem.

 

Därefter var det dags för Ukraina!!!!! Det blev i slutändan väldigt roligt. Gerfried körde mig till Köln i Tyskland på ett par timmar. Sedan efter mycket krånglande om omlastande så var två lastbilar färdiga att köra med riktning Ukraina med 13 hästar och fem groomar. Fem dagar och fyra nätters resande tog det. Den andra lastbilsföraren kör ut från gården i Köln åt FEL håll, bra början. Under tiden är vår lastbil sönder, något med lufttryck. Den andra killen spenderar 40 minuter med att försöka vända med sin lastbil och trailer och lyckas backa ihop dem med varandra, fin intryckning i lastbilen på ena bakdelen.  Vi lyckas komma iväg, den andra lastbilen kör fel och vi får vänta en halvtimme på dem. Därefter kör vi först! Vi körde till Dresden i Tyskland fortfarande, tio timmar tog det, för mig och Gerfried hade det tagit 8 timmar, som de först sa till oss,men vi gör sjukt många pauser och de kör väldigt långsamt. Vi kommer dit tolv på natten och ska åka igen åtta på morgonen, upp tidigt för att longera. Jag var den enda som hade med mig täcke,kudde och mat. När vi kommer till Dresden är det för sent för att få hotell eller mat någonstans, de andra är hungriga så jag följde med mig, en av dem som var med Sabina, men kallades Anita hela redan, frågar ett par som är på väg in till sig om det vet något ställe att få mat, de säger nej och hon bara, men har ni ingenting hemma själva då som ni kan laga, behöver inte vara något jättestort. Amen hallå, fräckt att bjuda in sig själv med fem personer till!!

 

Vi longerar på morgonen eller rättare sagt jag och Janni. Sedan kör vi vidare till polen, beräknad körtid 10 timmar tog 13. Suck! Vi kommer till den här lilla ridskolan. Stallet och det hade kunnat vara jättefint, MEN boxarna, ett helt klart fall av mockning en gång i veckan och att inte sköta det på ett snyggt sätt. Så äckligt, 300 spänn per box också för natten! Vi kommer sent på kvällen och åker klockan två dagen efter. Det var bara två timmar till gränsen, tog oss åtta timmar att komma igenom den, stod där tills tolv på natten. Då var det tio timmars körning till Kiev. Vi kommer till Kiev, då har hälften av hästarna feber.två av mina har feber men inte jättehögt som några av dem andra, de får en del febernedsättande och de var fräscha igen dagen efter. Jag drack lite av vattnet i Kiev och dagen efter var det jag som var sjuk, inte smart!! 12 timmars körning till innan vi kommer till Donetsk för Donbass Tour 2010.

 

Förresten andra dagens morgon så backar samma chaufför in i sin lastbil mot trailern igen mot andra sidan. Intryckt på båda sidorna nu! Tredje dagens morgon så är han inte säker på huruvida han kan klara sin vänstersväng utan att komma för nära diket så han stannar och ska klättra ner för att kolla.  MEN han halkar (eller vad han nu lyckas med) och åker från översta trappsteget rätt ner i det vattenfyllda diket, jättekul!!

 

Janni fick flytta ihop med Linda Heed och hennes groom Emma samt Rada som var i vår lastbil, medan jag åkte ner i det Österrikiska stallet i andra änden. När jag fått in spån och lite sånt kommer Jannia och säger att grannboxarna är lediga där så då flyttar vi upp där. Jag släpar upp alla sakerna dit och vid den tiden kommer Gerfried efter två timmars flygningen, fräsch och utvilad. Han lägger in spån till mig och hämtar en del vatten. Fast han rider iallafall inte som så många av de andra ryttarna! Vi gör veterinärbesiktningen och får sedan ta shuttlen till hotellet. De kör som dårar och det stinker något otroligt, ingen air-conditioner. Jag som aldrig brukar bli åksjuk blev åksjuk varje gång jag satt i shutteln eller i taxin. Deras pengar är förresten exakt motsvarande de svenska, 10 euro ungerfär 100 kr eller thingis(som Janni döpte dem till). Förutom att allt är mycket billigare, bensinen  kostar 7-8 kronor litern, hade ni inte gillat det?

 

Dagen efter rids hästarna och sedan är det dags att hoppa. De hoppade jättebra allihop de här två veckorna. De sade till oss första dagen att vi inte borde/skulle gå på stan eller någonstans själva, åker vi till affären ska vi vara säkra på att taxin stannar kvar och väntar på oss, nu kan jag säga vänta på ukrainska, samt god morgon, tack, tack sir. Jag tror de här två veckorna blev Wibo placerad tre gånger, samma sak med Karli och Bleeker var vecka två utesluten de två dagarna och sedan fyra i den stora grand prix. Wibo hade först en flaska som han bet isönder, sedan fick han en hundpipleksak som han avgudade (han fick många åskådare när han stod och lekte med denna), den gick ju såklart sönder efter ett bra tag och då fick han en stor träpinne som han bet i, skakade och kastade runt. En del åskådare till detta också.

 

Det var så sött med mina hästar, jag hade ju tre väldigt vänskapliga vallacker, och de hade öppna överdelar på boxdörrarna så varenda gång de skulle passera varandra så var de tvungna att klia på varandra, Karli tyckte ju också att han kunde klia på varandra häst han passerade, han lärde Jannis ”gamla” hingst hur man skulle göra när man kliade, först fattade han ingenting men i slutet var han jätteduktig och bästis med Karli.

 

Sedan var det bara att resa hem igen, vi hade gräl med förarna först i Kiev, då de inte ville lägga in mer spån i lastbilen eftersom de inte hade tillräckligt för hela hemresan då, medan vi sa att vi struntade minsann i vilket vi skulle köra till gränsen den dagen, så vi la in spån iallafall. Vi kör till gränsen, 10 timmar, gränsen 13 timmar, två timmar till för att komma till stallet i Polen, alltså 25 timmar (och då hade de alltså velat att Bleeker skulle stå på golvet i 25 timmar. Dagen efter börjar de tjafsa igen med oss om att allt spånet i lastbilen var blött och nu måste mockas ut, det var alldeles för mycket därinne (vad är meningen, om allt var blött så behövdes det tydligen så mycket) det slutar med att han utmanar oss om att ringa våra ryttare om vi vågar. Vi bara jobbar med ryttarna sju dagar i veckan, så både jag och Janni ringer upp våra ryttare. 15 minuter senare när vi kommer ut så har de lagt in spån i lastbilen, köpt nytt spån och vill inte prata med oss längre. Den destruktiva föraren skrapar hela underredet på lastbilen när han ska vända inne på en mack, vi som satt därbak i lastbilen bara, ojdå nu blev det illa igen.

 

Vi åkte från Ukraina måndag morgon och är i Köln, Tyskland igen fredag kväll/natt. Gerfried plockar upp mig och vi kör hem igen. Jag sover halva lördagen och åker sedan för att träffa Agata i Nijmegen och gå på stan, trevligt. Hemma i stallet två veckor, ganska tråkigt!

 

Då åker vi till Moorsele i Belgien. Första veckan med Karli, Denicheur, Calisca och Zoltan. Denicheur blev placerad tre utav tre gånger, Karli blev placerad sista dagen när han fick lekhoppa på 1,25 bara för att Gerfried inte ville vänta och hoppa klassen 1,35 efter grand prix, men grejen var att tävlingen skulle vara inomhus, mennågon ändrade sig och de första två dagarna trots dåligt väder. Däremot sista dagen skulle 1,25 och 1,35 vara inomhus och då är det struntsamma med vilken klass. Zoltan hade ett ner första dagen och fick sedan hoppa grand prix, som Gerfried fick jobba! Men bara två ner. Calisca hade tre ner de första två dagarna och felfri sista dagen i 1,25. Hem igen och var hemma i Holland redan klockan sex på söndag kväll.

 

Jag var ledig måndagen, tisdag var det hoppningsdag, inte så illa stress som vanligt. Onsdagsmorgonen stod det på schemat att han skulle rida sex hästar, lasta in det sista i lastbilen innan vi åkte till Moorsele igen, till mig sa han dagen innan att han ville åka klockan tolv. Vi åkte halv tre istället och kom dit med Bleeker, Zoltan, Calisca och Usrava som skulle med bara för att träffa veterinären. Bleeker en runda med fyra fel, utesluten och utgick i grand prix. Zoltan ett ner, utesluten då han blåvägrade och på söndagen kom han och sa att han inte ville rida honom. Calisca hade ett par ner varje runda. Vi åkte hem och var tillbaka vid elva på kvällen. På måndagen jobbade Agata och Martina och jag var ”ledig” jag skötta tvättmaskinen och lastade om allting i lastbilen eftersom vi skulle åka igen tisdag.

 

Spånet var en hemsk historia, jag skulle ha ut 15 spånbalar. Det är i vanliga fall en jobbig historia att få tag på spån, då de är staplade två pallar ovanpå varandra, men såklart öppnar någon den understa och drar ut så många som möjligt från botten. Ska man sedan klättra upp blir det livsfarligt för allting börjar bara lossna. Men nu skulle jag upp där, klättra över den högre stapeln, längst in där bak och hämta alpenspan spånet, dessa skulle sedan bäras med tillbaka och slängas ner på andra sidan igen. Grejen var ju också den att alpenspanspånet bara var som en stapel så ju fler jag tog ju längre ner fick jag klättra där för att då upp nästa bal och lyfta upp. Helt slut blev man!

 

Tisdag var det hoppning igen och nonstop arbete tills klockan sex, snabbt in i duschen, äta två toast, packa otroligt snabbt till klockan sju innan det var dags att börja med hästarna. Jag hann borsta Bleeker samt fläta svansen innan Martina kom med Umber, sedan gjorde hon Umber på samma tid som jag gjorde Bleeker, Wibo, Karli och halva Denicheur. Ursäkta men hennes hastighet är makalös!

 

Därefter åker vi hela natten till Österrike. Kommer dit, in med hästarna och allting görs färdigt. Jag går med alla hästarna, de rids och sedan går jag till veterinärbesiktningen med alla hästarna. Intressant va? När jag är ensam med Gerfried med ett fåtal hästar gör han oftast allihopa, när vi åker med många hästar, tre personer så gör jag alltid allihop. Färdig tidigt den kvällen, dock börjar första klassen klockan åtta så upp vid sextiden. Färdig vid sextiden, så går med den svenska tjejen för Yves Houttackers till McDonalds, god mat! Går och lägger mig tidigt.

 

Första klassen är än en gång klockan åtta (fredag) så upp vid sextiden, fodrade, jobbade nonstop tills klockan fyra då jag gick för att äta frukost, lunch och middag på en och samma gång. Gick med de andra hästarna och lindade. Klockan ELVA började sista klassen, sjukt, vi hade ett ner med Wibo i den klassen. Jag var färdig kvart i ett.

 

Lördag morgon började det åtta igen så gick upp klockan sex hoppade tre hästar fram till klockan elva, duktigt med stress! Därefter var nästa klass 20.00 och sista klassen 23.00 igen!!! Med jump off. Vi var felfria och fick vänta en timme till, vi var duktiga, men den sista starten var tre hundradelar snabbare så vi blev tvåa. Jag var färdig 01,45. Duschade och somnade nog direkt 02.15.

 

Upp klockan sex igen, fodra, mocka, rulla bandage, hämta startlista, ta en bulle och börja knoppa! Hoppa Karli och sedan Denicheur och så Grand prix med Bleeker. Packa och åka. Denicheur var sexa första dagen, ett ner andra dagen annars hade han vunnit, tredje dagen fick han hoppa 1,45 och hade två ner och fick ta i ganska rejält för att klara det, sista dagen fick han hoppa medium tour och efter två ner i början utgick han.

 

Wibo var sexa första dagen, andra dagen ett ner och sista dagen tvåa i finalen. Umber och Katrin hade ett ner första dagen och andra och tredje dagen två ner. Karli hade ett ner första dagen, andra dagen vann han och tredje dagen vann han, fjärde dagen blev han tvåa i finalen. Bleeker hade första dagen ett stopp, ett ner. Andra dagen utesluten. Tredje dagen i en 1,30 var han felfri med ett tidsfel. Fjärde dagen blev vi åtta i grand prix.

 

Nu är vi i ett annat stall precis vid Klagenfurt där nästa tävling är.idag gick jag med alla hästarna för hand, släppte ut dem i gräspaddockar (utan att fråga Gerfried men de fick äntligen vara hästar), de var jättelyckliga. Sedan red jag ut på två hästar, sedan kom Gerfred och Katrin red Umber innan vi red ut på de två sista hästarna. Nu är jag färdig, ska gå ut om byta täcken på hästarna nu dock!

 

 

Det var väl mycket lättare att blogga ett halvår på en gång är att ta allting i småetapper! Ha de bra nu ska vi till skrottävlingen i Klagenfurt, till Frankrike och sedan hem.

 

 

Nu är det då torsdagen den 14 oktober klockan 22,00. Onsdag morgon hoppade de hästarna på stallet där vi var, skulle komma klockan 8,00 men dök upp 10,30. Klockan 14,30 lastade vi in hästarna, vi hann knappt börja köra bara tjugo minuters körning. Gerfried sa att han hade pratat med ägarna från Zoltan (svenska) och att han hade berättat att de varit ute och jagat och ”The had shoot a goose on 600kg” jag kände mig som ett stort frågetecken, men visst. Efter ett tag nämner han ”Elch” jag bara, ”okey you are meaning moose on 600 kg”. Det var lite mer trovärdigt!! Under resans gång kommer det ner en spindel precis framför huvudet, jag flyttar mig lite mot dörren och böjer mig fram och plockar upp skon (Gerfried kollar underligt och frågar om det är en fluga), jag bara nej spindel!

 

Vi kommer hit till Klagenfurt, sätter upp allting, sedan ska de rida alla hästarna igen. Jag kollade på Dead Zone, jag hade glömt slutet, men kom ihåg det innan jag kom dit. Torsdag morgon är det ridning av allihop samt veterinärbesiktning, först var det tänkt att trava Bleeker också ifall något skulle hända så skulle han kunna hoppa, men Gerfried sa att då skulle arrangörerna börja be om att han ska hoppa sin riktiga Grand prix häst men det vill han ändå inte, för dåligt underlag, samt spara honom. På eftermiddagen hoppade först Denicheur som var felfri men han red väldigt långsamt. Därefter var det Katrin som var nummer 34 och Gerfried 36. Nu kunde de iallafall hoppa tillsammans, även om Gerfried fick be någon annan att bygga högt räcke, men det är ändå tur att det är Gerfried som är den andra av dem. Katrin två tidsfel och blev tolfte placerad. Gerfried VANN med Wibo med fyra sekunder. Nu är det Wibos hemmaplan, alla känner till honom samt ägaren är där. Tre dagar kvar här, men trevligt att träffa Marie-Luise igen.

 

Fredag började Karli och Umber i silver tour. Umber hade tre ner i omhoppningen och Karli stannade en gång. Därefter var det Denicheur som blev åttonde placerad. Klockan 20,00 började big tour och det var Wibo som gällde.Wibo vann igen i storslagen stil!!

 

Lördag hade jag första klassen halv två och det var Karli som skulle hoppa en 1,25. Han hoppade felfritt men Gerfried var inte intresserad av att hoppa Jump off, så där var vi färdiga. Klockan åtta var det Denicheur som hoppade big tour. Han hoppade riktigt riktigt bra, men de kom helt felpå kombinationen och efter det hoppade han ett hinder till innan han utgick.

 

Söndagen var det bara Umber på morgonen med ett ner. Sedan Karli i grand prix, han hoppade grunden felfritt. Han var en av tre felfria, samt tre med ett tidsfel och tre med fyra fel. Vi hade tre ner i omhoppningen och vinnaren blev en av de tre med tidsfel. Dieter Köfler också en alpenspan ryttare, medan vi blev nionde placerad. Karli skrälle!

Sedan körde vi hemåt mot Holland igen, självklart när det blev stress med packningen så var jag helt plötsligt ensam igen. Tur jag redan gjort så mycket innan. In med hästar. Säga slutgiltigt farväl till marie och hennes mamma. Vi kom till stallet klockan sju på morgonen, in med hästar och alla saker. Någon annan har nu fått mitt rum så för stunden sover jag fortfarande i lastbilen, det ända som är dumt är ingen tillgång till internet och det är irriterande. Nu är klockan 13,00 på måndag och jag borde börja jobba, både så att jag blir färdig samt så att jag kanske ska kunna sova ikväll igen.

 

Exakt en vecka till jag flyger hem.